Små små steg


Jag har, sedan i juli, börjat att sätta igång Kveikja. Det går med små små steg, och det beror inte på Kveikja, utan på mig, och det är för att jag fortfarande inte mår bra i magen.  Kveikja har ju också stått i 1 1/2 år, det är så länge sedan jag blev sjuk. Och innan dess så var det mest maken som red Kveikja, och maken har inte så lång ryttarerfarenhet. Därför, så har jag varit extremt noga i igångsättningen, Kveikja måste svara för väldigt lätta hjälper och arbeta rätt, så att hon blir så mjuk som möjligt för mig, annars så kan jag inte rida alls, då gör det för ont. Så, jag har arbetat väldigt mycket i skritt, ridit temposkillnader i skritt, varit väldigt noga när jag gjort halt och när jag sen gått i gång i skritt igen och då varit noga med att det är ”bakbenen” som startar skritten. Jag har ridit väldigt många övergångar skritt-trav-skritt och hela tiden varit noga med att inte ha något i tygeln men att ändå ha kontakt. Och det här har jag då hållt på med i tre och en halv månad. Jag har varit noga, för annars så kan jag som sagt inte rida, men nu, idag, red jag Kveikja på väldigt lätta hjälper och hon har aldrig känts så bra! Inte så flott och fortfarande lite på framdelen, men mjuk och lydig för hjäperna. Så ibland hjälper det att vara ihärdig och vara traggla på  🙂  Men arbetet är inte över, jag måste fortsätta med dessa små små steg för att fortsätta komma framåt. 🙂

Det här inlägget postades i Startsida. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *